Resan till dödsriket

Harrys tankar om att universum bestod av information besannades alltmer. Informationsystemen var under uppbyggnad och han såg framför sig att vid tiden för domedagen skulle gud komma tillbaka och använda sig av dessa för att kommunicera med massorna. Stora jättelika monitorer skulle förmedla budskapen och då gud var upprörd skulle han spy ut sin vrede över mänskligheten och utgjuta sina vredeskålar. Men under tiden fram till dess skulle alltså Harry tvingas förnedra sig inför en grupp satanister. Av någon anledning hade de tvingat honom till det, av rent samvetsmässiga skäl.

Harry inspekterade sin bil inför den inverterad golgatafärden. Skulle den hålla hela vägen? Via färjan över till dödsriket och genom den smala tunneln under vattnet skulle han fara. Målet var höjt i dunkel och Harry misstänkte att det var ett tillhåll för såväl underrättelsetjänsten som rikets högsta kommunikationscentral. Naturligtvis var allt topphemligt och kunde inte slås ut ens med kärnvapen. Efter ett virtuellt möte på Internet stegrades spänningen ytterligare och Harry hade svårt att sova. Allting passade liksom in i den värld av metaforer som han levde i.

Morgonen kom då färden skulle bli av. Spänningen var redan innan färden på en nivå då han fruktade för sitt eget förstånd och sin hälsa. Han var tveksam till att genomföra resan och funderade mycket på om det var en komplott. Huruvida satanisten hade lurat honom i sitt livs fälla? Färden startade och redan vid första förjan över till dödsriket så kändes det som någonting hindrade honom. Färjan avgick inte som planerat och han funderade på vad det var som hindrade den? En båt var på ingående och han väntade med stort tålamod på att den skulle passera. Blodtrycket ökade dramatiskt och han trodde kärlen skulle sprängas när han såg att båten bar kvinnans namn längs hela sidan.

Är hon här också? funderade han