Spanska solkusten?

Jag läste om att Försäkringskassan skall börja jaga förtidspensionärer på spanska solkusten? Det är alltså där de är? De arbetsskygga!

Begreppet arbetskygg och latmaskar sprider sig som ringar på vattnet, tack vare vår Alliansregering och visst är det tacksamt att sparka på de svaga eller jaga inre fiender? De har fått efterföljare. Det går ett drev över landet just nu efter arbetsskygga, bidragstagare och smitare.

Men man skall akta sig för politiker som använder högljudd och enfaldig retorik. Det gäller ju exempelvis Göran persson också med: ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Men var Sverige nära konkursens rand den gången, eller var det bara en förevändning för att driva en nyliberal politik? Hur levde han sjäv upp till sina bevingade ord med en belånad herrgård för 12 miljoner? Han kanske inte vill vara fri? Är det egentligen någon som vill vara fri?

Ibland skall man alltså inte göra som politiker säger. Ej heller ex banken. De har nämligen sällan samma målsättning som den vanliga människan. Vad gör då den vanliga människan om hon blir förlöst från själva försörjningsbiten? Varje människa vill trots all arbeta och förtidspensionerad innebär väl att man inte får arbeta? Inte nödvändigtvis!

Att skriva en bok är inte olagligt och blir den bra, kan man alltid bli friskt? Då gäller det bara att ha talang och en extrem drivkraft för att skriva och att skriva bra. Fjodor Dostojevskij var en ganska bra författare och därför skall jag ha Fjodor som virtuell mentor framöver. De frågeställningar jag har berör inte så mycket innehållet, utan mer det hantverksmässiga sättet att lägga upp texten.

Omgivningen dömer helt ut mina talanger som författare och vill att jag skall läsa Sigmund Freud istället? Men mina belackare, jantelagen och den fattiga kulturen slipper jag!