Den arrogante mästaren
|
Regeringen har som bekant hamnat i blåsväder igen på grund av ett ministerval. Denna gång är det den folkkäre Carl Bildt som är föremål för granskning. Egentligen har det varit en ganska stor fråga ända sedan han valdes och kritiken kommer från både höger och vänster. De senaste dygnen har jag varit i häftiga forumdiskussioner om det hela och funderade ett bra tag innan jag valde att skriva om det hela på min blog. När man nu hunnit smälta det mesta av debatten så kvarstår det ju ändå en del frågetecken kring de hemliga klausuler som Vostock Nafta har när det gäller styrelsemedlemmars optionsförmåner? Till detta kommer att det inte alls är så vanligt att man ger styrelsemedlemmar betalt på detta sätt? Utöver naturligtvis att det är så riskfritt så att det faktiskt kan betraktas som en gåva? Eller rent av en muta vilket en del antyder? Men bortsett från att det är kanske är inte är olagligt eller ekonomiskt tvivelaktigt. Så är det nog att betrakta som politiskt omöjligt att sitta kvar? Inte minst som utrikesminister. Carl Bildt eget försvartal och uppträdande tyder på att han är mycket pressad över det hela? Han är ju en skicklig retoriker som är van att dominera och det går kanske hem i stugorna. Jag har väl lärt mig lite mer om makthavares kontrollbehov och tycker kanske att den arrogante mästaren Bildt har duperat sin omgivning för sista gången. Ge oss nya mästare!
|
Den gamle mästaren har blivit arrogant…
Andra bloggar om: Carl Bildt, Politik, Alliansen Technorati tags: Carl Bildt, Politik, Alliansen |
