Folkskygg

Har fått en släng av folkskygghet på senare tid. Tycker att det är jobbigt att lyssna på andra människor. Är det det enda de gör? Att titta på TV? 

En enda ekande känsla av ointresse är det enda som blir kvar av alla möten? Får inte ut någon substans ur alla dialoger? Det känns tomt och olustigt. Har ägnat dagen åt att botanisera bland dator-hårdvara och av någon underlig anledning så får jag en paranoid känsla av att hela landet befolkning befinner sig i fara?

Visserligen är det säsong för depressioner när hela klimatet påminner om en blöt hundfilt. Men samtidigt finns en allmän olustkänsla som vägrar att försvinna. Resultatet av alltihop är att jag ställer in fler och fler mänskliga möten. Fast jag egentligen borde skapa fler. Kanske är det en effekt av utanförskapet att man isolerar sig.

Det kan bli svårt att bryta…   

En klinisk och obehaglig storebrorsbild…

Andra bloggar om: Paranoia, TV, Isolering, Möten

Technorati tags: Paranoia, TV, Isolering, Möten

Betygsätt:

[ratings]