Dagen efter

Det är olika hur människor reagerar inför obehagliga saker. Min mor ringde till sitt jobb fast hon är pensionerad och jag klättrade upp på hustaket.

Mitt maniska beteende som jag haft ett tag tog fullständigt överhanden och dessutom var jag förmodligen i chocktillstånd. Ringde några stödpersoner och de uppmanade mig att lägga min egna bekymmer på hyllan så länge. Det är lättare sagt än gjort.

Men även i svåra stunder så finns det ett tillstånd som nästan är att betrakta som normalt. Det pendlar mellan djupaste sorg och rationalitet. Vi människor är väl konstruerade för att kunna leva vidare utan att dras ner i djupaste svårmod.

Ljusglimtar för dagen är iallfall att vården enligt mina anhöriga skall vara av absolut toppklass och även min bror känner trygghet av att veta att expertisen finns på nära håll. Välfärden i Sverige har jag ju delade åsikter om men vår sjukvård är nog i internationell värlsklass.

Väntar nu på ett första läkarutlåtande…

Vår sjukvård är iallafall av hög klass…