Gränslösa tankar
|
Min mor ringde nyligen och tyvärr hör man redan i tonfallet hur allvarlig situationen är. Jag är ju på sätt och vis förberedd på det hela. Mänsklig skräck, lidande och vånda har ett tak någonstans. Hur mycket av allt detta som har med min brors sjukdom att göra vet jag inte? Den präst jag pratade med i går kväll ignorerade lite att jag själv skulle vara sjuk. Men att vara rationell och tala sammanhängande är inte samma sak som att man mår bra. "En olycka kommer sällan ensam" som det heter men nog hade jag större förhoppningar på svenska kyrkans motståndskraft än vad de nu presenterar? Jag är ärligt talat mycket besviken på att de inte som helhet uppfyller målsättningen att vara en fast punkt i tillvaron. Däremot kanske jag är lite mildare i kritiken mot enskilda präster. Det är ju inte deras fel. Just nu är jag så svag men ändå så stark. För jag vet att min bror smärtor är min egna. Vi har aldrig varit så mycket bröder som i denna stund. Även om vi skiljs i jordelivet så kommer gud att förstå och förlåta.Vi är bara människor som gör så gott vi kan. Jag har dessutom gett råd i de andliga och existensiella frågorna och det känns bra. |
Andra bloggar om: Kristendom, Skrivande, Cancer, Smärta, Övertygelse Technorati tags: Kristendom, Skrivande, Cancer, Smärta, Övertygelse Betygsätt: [ratings] |
