|
Det varma vädret lockar till utomhusaktiviteter och jag är inte sen att ta efter. Samfälligheten i huskvarteret hade städdagar men jag missade detta helt. Istället tog jag mig uppgiften att röja sly på 400 kvm med liten bågsåg. Jag är pessimist av naturen och funderade på om jag skulle klara det på fyra dagar. Eftersom jag lider av psykisk ohälsa så blev det svårt för mig att komma igång. Men nu har jag gjort 2/3 av jobbet och börjar tro på att jag hinner klart som planerat. "I ljuset spricker trollen" |
|
Katigori arkiv: Arbete
I ljuset spricker trollen
Innanförskapet gör mig illamående
|
Trots Alliansens löften om att ta itu med utanförskapet så händer det just ingenting. Istället växer "innanförskapet". Massor med arbetstagare som är lyckliga nog att tillhöra LAS-överklassen reser på seminarium och kurser så att de gör sig otillgängliga för resten av medborgarna. Där får de titta på Powerpoint-presentationer och äta gott under tiden som vi andra inte har nån att vända oss till? En seminariesjuka drar över vårt land och visst känns det som ett dubbelt utanförskap för oss som inte har något arbete. De som arbetar drar sig längre och längre från oss andra. Klyftorna växer och det är Alliansens fel! |
Vem bryr sig om ledarskap? |
Låter naglarna växa
|
Efter att ha läst lite platsannonser igen så har jag fullständigt gett upp hoppet om att någonsin få ett arbete igen. Men det öppnar en del roliga möjligheter. Efter att ha bytt överkäke och köpt nya glasögon så lät jag även färga håret. Den nya överkäken har vissa begränsningar. Man kan inte bita på naglarna för det känns obehagligt. Nu skall jag låta naglarna växa som en indisk guru. Det är status att inte arbeta! Men jag undrar hur det går att skriva på tangentbordet med 5 cm långa naglar? |
Coolt! |
Hushållsnära tjänster är ett fiasko!
|
Det första de rödgröna bör göra vid en seger i valet 2010 är att avveckla de hushållsnära tjänsterna. Det liknar ett totalt fiasko! Precis som kritikerna sa så blev det en marginell företeelse som inte förmår ändra på antal lediga jobb i någon högre utsträckning. Syftet var nog att få några högavlönade att få större sympati för staten. Om dessa viktiga personer kan ägna sig mer åt sitt jobb när underklassen sköter markservicen så är det bra för Sverige. Men jag anser att var och en skall ta hand om sin egen skit och hoppas de hushållsnära tjänsterna skrotas för gott! |
Toalettdykare? |
Vedklyv måste man ha
|
Nu när jag har braskamin så måste man ha lite tillbehör också. Som en bra vedklyv. Det finns en uppsjö med vedklyvar och alla har sina för och nackdelar. Vill man ha en vedklyv som håller livet ut så finns det sådana i alla prislägen. Jag valde dock en från ÖB som kostade 1500 kr + stativ för 300 kr. Man behöver ha ett stativ för att skona ryggen lite. Provkörde vedklyven under dagen och den klyvde samtliga sura klabbar utan större problem. Det var granved av den tuffa sorten som inte var torkad. Var lite bekymrad för att veden skulle sprätta upp i ansiktet när man klyvde men det är nog tämligen riskfritt. Systemet med dragstänger på cylindern bedömmer jag att det ökar livslängden. Det finns kraftigare maskiner som trycker direkt med kolvstången. Det är i alla fall jag lite tveksam inför. Klyvde 5-6 dagar förbrukning på ca 30 minuter och jag är nöjd. |
Finns mycket att välja på. |
Varför blir vi aldrig nöjda?
|
Varför har vi människor så svårt att vara nöjda? I mitt eget liv så har jag det mesta man kan behöva i form av hus, bil, familj mm mm. Ändå håller jag på att grubbla ihjäl mig på det jag inte har. Varenda dag känner jag mig misslyckad och utanförskapet gnager sönder mig. Jag saknar det mest väsentliga i det svenska samhället. Jag saknar arbete. Varför har just arbetet en så central betydelse i vårt samhälle och varför växer "innanförskapet" för varje dag? Det handlar inte om fler i arbete utan om att färre skall jobba mer. Det gör mig väldigt upprörd eftersom jag inte är en av dem som skall jobba mer. Eller som jag brukar säga: Jag vill ju bara arbeta! |
Storhetsvansinne eller konst? |
Tennsoldaten
|
Var och handlade häromdagen och blev påmind om dåligt ledarskap. En del ledare är så ängsliga för att göra fel så att de gör hela organisationen hypernervös. Eftersom ledaren alltid ska hålla ryggen fri och inte göra något klandervärt så gäller det att detaljstyra medarbetarna. Detta skapar stort vånda i hela organisationen. Om ledaren dessutom är enda barnet och kommer från ett religiöst hem så är mardrömmen ett faktum. Religiösa människor gör aldrig fel, det vet väl alla? Så hur låter det från ledaren själv det gäller ju att utöva självkritik? Enligt ledaren så var jag svårstyrd. Det är nått väldigt negativt i vårt land. Men om man beaktar ovanstående så blir det begripligt. Om ledaren själv aldrig gör fel så måste ju kontrollen över de underställda bli minutiös. Då är det inte bra med svårstyrda människor i organisationen. Jag för min del är stolt över att vara "svårstyrd". Det är en komplimang! Låter resonemanget invecklat? Det blir mer begripligt när du själv råkar ut för "mammas pojke" eller tennsoldaten. Hursomhelst blev han aldrig chef igen. Tack och lov! |
|








Senaste kommentarer