Tyvärr ser tillvaron ut som på bilden ibland och jag undrar varje dag hur jag skall orka leva vidare?

Med omsorg om de anhöriga så flyttar jag fram tiden för självmord allt längre. Men till slut kommer det att bli ett faktum. Noggrann som jag är så försöker jag underlätta arbetet kring min begravning och jag har fyllt i vita arkivet. Men en sak kan jag inte få klarhet i och det är hur proceduren går till när man inte är med i svenska kyrkan? Just detta gör mig extra irriterad för jag såg svensk kyrkan som själva grundpelaren i samhället. Men de har svikit alla sina ideal. Liksom resten av folket. 

Arrrgh…