Jag trivs inte alls med att slå folk på käften. Jag vill helst sitta under eken och lukta på blommorna.

Mina nerver mår bra i den svenska sommarhagen. Att gå ut i den prunkande trädgärden och äta lite bullar och dricka saft är en del av den svenska folkhemsidyllen. Dessvärre grumlas glädjen lite över vad omgivningen tar sig för. Många ungdomar har börjat knarka igen och det brer ut sig som en farsot. Mina tankar går till barn och barnbarns välbefinnande och jag hoppas att de inte råkar illa ut. Men vad kan man som förälder göra? Barnen måste ju bli vuxna någon gång?

Mums!