Dags att besöka läkaren imorgon och jag är lite spänd inför mötet. Vad skall man säga utan att det blir ett evigt gnällande om samhällets orättvisor? 

Hur skall man på ett tydligt sätt framhålla att samhället i stort sett inte gör någonting alls. Att sjukvård måste följas upp med konkreta åtgärder som förändrar patientens livssituation. Det går inte att medicinera bort utanförskapet.

Nu har jag hackat koden till min blogg lite och tycker att jag i detta avseende är oerhört frisk. Men vad hjälper aldrig så höga ambitioner när den krassa verkligheten inte bjuder på några möjligheter? Utanförskapet skapades av Socialdemokraterna och fulländades i sin djävlighet av Alliansen. 

Är du beredd?