Spänningen stiger som vanligt inför en svår dag och jag har ingen att prata med.

Skall träffa läkaren imorgon och detta möte ligger till grund för min förtidspension. Det borde finnas en gräns för hur många prövningar man måste genomgå? Men inte ens med alla prövningar i världen så kan man känna sig säker. Moderata politiker har tagit makten över människorna i utanförskap. Moderaterna skall man ringa om man känner sig sjuk! De vill inte ha fler i arbete utan i sökandet efter arbete. Det liknar förföljelse! 

När tar prövningarna slut?

Jag har snart fler piller än Elvis…

Surfade och debatterade lite för hårt och detta föranledde att polisen kom och hämtade mig.

Av olika skäl vill jag inte här redogöra för det som låg bakom händelseförloppet. Det är lite för riskabelt. De som inte på egen hand kan lista ut orsaken, kan skicka mig ett mail. Det finns ju inte så många maktutövare att välja på och jag vill inte hamna på Google med sanningen.Är du intresserad av en ruggig historia, så maila mig så får du ytterligare information, om hur vårt kära samhälle fungerar.

Men det blev alltså "den fattiges semester" dvs en vecka på sluten psykiatrisk vård. Det är ju verkligen inget att rekommendera för den som lider av depression. En värre "jämmerdal finns knappast. Det är ungdomar som skär sig, transexuella och allehanda psykopater. För att lättare skilja de intagna, från den nästan lika sjuka personalen, så har personalen fått vita kläder. Det är bra! Då ser man vilka som är förmyndare och intagna.

Maten var god och det var väl det enda som var bra med det hela. Tiden går ju åt att titta på TV och röka. Det verkar nästan som 90% av alla psykiskt sjuka är rökare? TV:n manglade ut sin smörja och alla var helt fixerad vid dess innehåll. Jag kallade ju i vanlig ordning det hela för "hönshus". Till slut fick jag ta i en överläkare som var lite nördig som jag själv. Han skrev ut mig till slut.

Det känns verkligen på det sättet!

 Så här sitter jag nu och nerverna har inte hunnit lägga sig riktigt ännu. Jag är skakad över det hela och ser tvångsintagningen som ett rättsövergrepp. Jag kan ju inte betrakta psykiatrin som en vän eller kompis. Det är en förmyndare med makt att krossa både enskilda och deras familjer. Man blir skrämd och får associationer till Kafka:s Processen.

Men jag är tack och lov en fri människa igen.

Ja det är ju ingen modeblogg det här utan jag skriver helt enkelt vad jag känner. 

Programmerar eller sover? Livet har bara två lägen liksom? Jag blir mer och mer instängd i mig själv och det är inte lätt att få prata med någon. Vad skall vi prata om förresten? Jag tycker det är färdigpratat. Med psykiatrin, prästerna och jourhavande kompis. 

Slutar på egen hand med Efexor som läkaren ordinerat. Tycker jag får konstant huvudvärk av preparatet. Bortsett från att jag är: 

Skitig,trött och rädd…

Uppdaterat om Efexor:

"Människor känner av biverkningar mycket olika. En del personer som använder medicinen kan till exempel svettas mer, få ont i huvudet eller känna sig litet skakiga, svaga eller trötta. Vissa kan få biverkningar som förhöjda kolesterolvärden, hjärtklappning eller yrsel när de reser sig snabbt. Hos en del kan medicinen öka blodtrycket och därför bör man kontrollera blodtrycket regelbundet under behandlingen. Risken för förhöjt blodtryck är större vid högre doser."

Fint…Fint som fn!