Jag blir dagligen förvånad över passiviteten hos vårt stora grannland Tyskland.

Det är klart att man historiskt sett kan förstå att Tyskland inte vill göra så stort väsen av sig men hur accepterar man den amerikanska kulturimperialismen?Det blir ganska komisk ibland hur tyskarna kryper för den enda stormakten. Själv skulle jag vilja att de borstar av sig och kommer igen som Europas hopp. Kanske kommer jag att resa till Berlin snart för att uppleva Tyskland på plats. Det lär ju inte göra någon oberörd.

Brandenburger Tor